Cecilia Berg tittade på den Lille Sprätten på andra sidan skrivbordet. Han hade just förkunnat att
hon nu var entledigad från sitt uppdrag.

Du förstår, Cecilia , hade han sagt med sin ljusa röst. Vi har sparkrav uppifrån.

Cecilia visade inte med en min vad hon tänkte, den triumfen skulle han aldrig få.

Låt oss se, Cecilia. Din sista anställningsdag blir den sjunde maj.
Det är vänligt av dig, Ulrik, men nej tack. Jag föredrar att gå redan till veckoslutet.

Cecilia reste sig ur stolen och gick rakryggad och med högburet huvud ut från hans kontor.