Första upplagan av den här boken kom ut 1974, har tryckts om ett tiotal gången och sålts i nära 80 000 ex. Många generationer vårdyrkeselever har här inhämtat kloka råd om hur man uppträder inför döende patienter, hur man hjälper de anhöriga, hur man handskas med sin egen dödsångest, vad tystnadsplikt innebär osv. Nu föreligger en ny, kraftig omarbetad upplaga av denna lilla klassiker. Stensnäs redovisar med stor oräddhet sin ställning i diskussionerna om dödsbegreppet (hjärndöd eller hjärtdöd?) och om eutanasi, dvs dödshjälp. Helt nytt är också ett kapitel om invandrare – allt vanligare som patienter vid våra sjukhus men inte sällan bemötta med bristande psykologisk förståelse. Det anknyter till ett nyskrivet förord av Jan Bergman, Professor i religionshistoria i Uppsala, som ger en lättsam religionshistorisk exposé över skilda kulturers förhållningssätt inför döden. Författaren Inge Stensnäs är sjukhuspräst i Västervik och har med snart tjugoårig erfarenhet blivit nära förtrogen med såväl svårt sjuka patienters som den vårdande personalens problem.