"Egentligen framstod allt som en enda lång maskerad… Han hade blivit ett med maskeraddräkten och visste inte ens att det fanns någonting därutanför. Det var det perfekta kamouflaget för ett liv."

En man vid sin fars dödsbädd i en anonym sjukhussal. De två har haft en ansträngd relation till varandra och ställd inför det faktum att faderns tid nu har runnit ut försöker sonen förstå sin egen känsla av utanförskap.

När han tar reda på faderns tillhörigheter väcks minnen, men också en rad frågor om varför deras liv blev som det blev. Varför har fadern en pistol i sin lägenhet? Vad var den där stora uppfinningen som han alltid sysslade med och hur kom det sig att han blev så vansinnigt upprörd över att sonen vände på vissa bokstäver när han skrev? Sonen kliver bokstavligen in i sin fars kostym i sitt försök att ta reda på vad som hände.

Skuggorär en roman om ett sorgearbete – skriven på ett känsligt språk, stillsam men ändå intensiv. Samtidigt är texten en grundlig och klarsynt självanalys, präglad av en sorts förtvivlad humor.