Jag ska inte hymla, den här boken handlar mest om mig, och min resa, så här långt. Det fick bli så. Jag kan så lite om dig. Och att få ihop det så att båda kunde sitta och skriva hade nog också blivit svårt. Men kanske är vi kanske inte så olika ändå? Jag vet inte.

Det var väl kanske inte riktigt så här jag trodde det skulle komma att se ut, eller så kanske det någonstans var det? Hur än det är med den saken så med facit i hand så har det bjudit på både det ena och det andra. Vad var det Forrest Gump sa? ”Life is like a box of chocolates, you never know what you´re gonna get”? Man söker svar samtidigt som tiden bara tycks ticka på det kan verkligen vara förvirrande. Vem vet vad egentligen, och vem ska man lyssna på, vem sitter inne med svaren? Finns det några egentliga svar eller är allt bara en olöslig gåta? 

Varför händer det som händer, och varför gör vi som vi gör när det händer? Det hade varit enklare om det fanns en mall vi kunde använda. Fast då och andra sidan så hade det väl också blivit lite tråkigt, hade det inte? 

Vi har alla en egen historia och ju mer min egen har vecklat ut sig har den också ändrats. Den blev något annat än jag först trodde, men också något mer än jag SEN trodde. Det verkar som att det blir mer och mer. Mer och mer att ta ställning till. Mer och mer att försöka förstå. I slut ändan är det ändå kanske enklast att bara leva livet som det kommer. 

Det här är min historia, en del av den, och hur jag bearbetat den till vad den är idag.