Jan-Carl och Louise lever i ett destruktivt äktenskap i det högre sociala skiktet. Medan Louise står för anorna briljerar Jan-Carl i karriären. Båda avundas den andra och försöker kompensera sprickorna i fasaden genom att ta avstånd från varandra. Deras äktenskap har fångat dem i ett socialt system och det perfekta livet blev inte alls som det skulle. Dottern Julia lever ett liv på internatskola som utåt sett ter sig lyckat: hon är tillsammans med Didrik och plockar poäng i alla ämnen, men vid sidan av relationen ägnar hon sig åt destruktivt sex med män som utnyttjar henne och hon vet att allt i livet är en tävling. Julia finns bara när hon gör väl ifrån sig och hon måste hela tiden förhålla sig till moderns iskyla. Aldrig att hon vill bli som Louise. Det enda som räknas är att tillhöra eliten och genom att göra det kanske hon, precis som Jan-Carl, kan äga världen.

Alla lyckliga familjer liknar varandra beskriver en värld med egna regler, uttalade, outtalade och framför allt oskrivna. Det är en insiktsfull skildring av en familj på väg mot katastrofens brant, helt bortom den gängse bilden av hur det vackra folket ska leva.