"Östersjöar, min enda verkligt långa dikt, växte fram de första åren på 1970-talet. Jag hade länge längtat efter att få breda ut mig, att skriva något som styrdes av spontana associationer inom en vid ram. Jag sökte efter ett tema som tillät detta och som upp muntrade till utflykter och vitt skilda perspektiv. Att temat blev Östersjön är egentligen ganska naturligt med tanke på min biografi.

Min mammas sjukdom och död i slutet av 60-talet aktualiserade mina morföräldrars liv. En resa till Estland och Lettland 1970 är också en viktig bakgrund till dikten. Ett nyckelord i dikten är 'gräns'. Östersjön var då en betydligt obönhörligare gräns än nu. Men Östersjön är också en kommunikationsväg. 'Libau' i avsnitt I är samma stad som 'Liepãja' i avsnitt IV.

Dikten är geografisk, historisk, politisk och introspektiv. Den innehåller autentiskt stoff. Det som låter dokumentariskt i den är verkligen dokumentariskt. Det som håller ihop alltsammans är min personliga röst, mitt eget tonfall. För mig hör de sex avsnitten ihop och jag välkomnar tillfållet att få presentera dikten i dess helhet.

/Tomas Tranströmer 1990