Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en av den franska nya romanens självklara klassiker. Med stor skärpa reflekteras här hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri.

»Sarraute försökte i sina verk ge namn åt de ordlösa, oroande ögonblick som finns utanför språkets räckvidd. Men letandet efter det ordlösa är ju också ett Sisyfosuppdrag, eftersom det sker på språkets villkor. I samma ögonblick som en känsla tämjts och fått sin benämning (till exempel "skam") har den redan förlorat sin egenart, sin individuella, oroande natur. Denna svårighet - spänningen mellan språkets skapande och förstörande krafter - är utgångspunkten för hela Sarrautes produktion.« (Ur Laura Lindstedts förord)

NATHALIE SARRAUTE [1900 - 1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«; locka förträngda sanningar till tals. För De gyllene frukterna tilldelades hon det prestigefyllda Prix international de littérature 1963.