Vi har lärt känna Jens Lapidus som en författare med ambitioner att beskriva stora rörelser och brokiga kollektiv i Stockholms kriminella värld. Här ges en annan sida av berättaren, där den enskilda händelsen, det utmejslade minnet, den förtätade scenplatsen får sin alldeles särskilda laddning. I ett dussintal noveller, några nyskrivna och andra publicerade i olika sammanhang, får vi möta enskilda personer ur Lapidus Stockholm noir-värld, en och en i sina egna historier. Här finns också en del mer oväntade inslag, som ligger nära den klassiska skräck- och sf-novellen. Men rösten är densamma, den skarpa blicken för lögner och självbedrägerier, och känslan för både tragiken och komiken i denna värld av stora egon, alldeles för mycket vapen och ett outtömligt behov av cash.

Det är inte minst den moraliska aspekten av brottet som intresserar Jens Lapidus i denna samling. Hur förklarar en försvarsadvokat att han eller hon måste göra sitt yttersta varje gång man försvarar en brottsling, hur motbjudande handlingen än är, exempelvis barnmisshandel? Hur ser livet ut efter tio år i fängelse och en nedskitad meritförteckning? Och hur lever man som anhörig med tanken på att en bror och en son stängs in?