2006 gav Lars Gyllensten (1921-2006), efter en verklista på över trettio romaner och en hel del annat, ut en bok 2004 som till största delen består av andras ord. Ändå vill han kalla den för en "fragmentarisk intellektuell självbiografi". En regelrätt memoarbok om sitt liv har han redan skrivit, men nu handlar det istället om hans läsning - i form av ett urval ur den mängd citat han samlat sedan drygt sextio år tillbaka. Sådant man särskilt fäster sig vid i det man läser blir ju också till en slags spegelbild av en själv - uttryck för valfrändskap.   I förordet berättar han hur han redan under skoltiden upptäckte och intresserade sig för filosofiska frågor, och hur hans läsande sedan dess oftast handlat om ett sökande. Anteckningarna han sparat handlar till stor del om filosofi och om religion, men här finns också avdelningar om fysik och annan vetenskap, och naturligtvis om litteratur och skapande. Avdelningarna har rubriker som "Att bara tänka sig!", "Bland fysiker, snillen och svärmare", "Dikt, diktare och anfäktelser", "Livet är ett vanskligt äventyr". Hans förhoppning är att det som en gång fängslat honom också kan intressera andra. Det mesta som berört honom, menar han själv, rör allmänna och nästan naiva undranden och förundringar: "Vad i all sin dar är meningen med denna tvivelaktiga, tragikomiska men också underbara tillvaro? Finns det någon mening, som inte bara är vår egen godtyckliga fantasiskapelse? Vad skall livet användas till?"     Men boken består inte enbart av andras ord. Till många av utdragen har Lars Gyllensten fogat egna korta anteckningar eller längre kommentarer, och därigenom gått i dialog med denna kör av författarröster. Han bjuder också på egna teckningar - roliga och underfundiga - som tillkommit under årens lopp i form av en slags klotter, "anti-skriverier" till det seriösa skrivandet. Resultatet har blivit ett generöst och spännande montage, en vital och lustfylld tankebok.