H.C. Andersens Kejsarens nya kläder [Keiserens nye Klæder, 1837] berättar om kejsaren som av två listiga skräddare luras tro att han bär en dräkt av magiskt tyg, som bara kan ses av begåvade människor – medan han i själva verket inte bär någonting alls. Eftersom ingen vill framstå som obegåvad hyllas kejsarens för sin praktfulla klädsel. Tills ett barn pekar på honom och säger som det är. Författaren utgick från en medeltida spansk förlaga, som dock saknar det satiriska element (om fåfänga) som gjort Andersens saga så berömd. Översatt till över hundra språk och har använts för film, teater, spel m.m.

Hans Christian Andersen [1805–1875] föddes i Odense, Danmark, son till en fattig skomakare och tvätterska. Han har gått till historien som den störste sagoberättaren i världen, alla språk inräknade. Själv såg han sig helst som romanförfattare, dramatiker, poet och reseskildrare. Men det är med sagorna – som började ges ut 1835 och som i dag finns översatta till 125 språk – som H.C. Andersen intar en plats i världslitteraturen. Historier som Den lilla sjöjungfrun, Den fula ankungen, Kejsarens nya kläder och Snödrottningen, för att bara nämna några, är att betrakta som en del av Västvärldens kollektiva medvetna. Många gånger har de också använts för film, teater, balett, samt inspirerat annan litteratur.