”Befriaren” är en studie i mordets psykologi: hur en människa kan bli mördare, en annan undgå att bli det. Djupare sett angriper den hela ondskans problem och det med en kraft och hänsynslöshet som inte har många motstycken i modern svensk litteratur.

Henrik Palonen, biblioteksbiträde i ett norrländskt samhälle, döljer bakom sitt försagda yttre och asketiska liv en fanatikers och omstörtares själ, en het sinnlighet. Ett tanklöst skämt från en låntagare utlöser den psykologiska mekanism som obönhörligt synes driva honom mot ett mord. Tillsammans med sin gamla mor bor han nämligen granne med en ung fördomsfri kvinna, Sigrid, och hennes lilla pojke Elis. Sigrid som ligger under skilsmässa har en älskare, Randolf. Palonen uppfattar förhållandet som en kränkning av framför allt den lilla pojkens renhet. Han får en alltför intim inblick i Sigrids och Elis värld och erfar den småningom som en spegel av det onda i tillvaron, en veritabel tidsbild. Han känner sig utsedd till Elis befriare, och en rad omständigheter inriktar honom med infernalisk ödesbestämdhet mot en våldshandling.