Harsprånget är namnet på ett av Sveriges vackraste vattenfall samt dessutom på ett kraftverk som till alla naturälskares sorg utnyttjade och tämjde fallets kraftresurser. Det är kring själva slutfasen i detta bygge som Björn-Erik Höijer skrivit sin roman. Händelserna utspelar sig under det dygn då den jättelika damen ställs färdig och vattnet kan släppas på.

Spänning uppstår mellan två inbördes högst heterogena storheter. Å ena sidan kraftverksbygget med ingenjör Manns i spetsen, å andra sidan Lasse Helin och hans hustru Maria, som råkar bo inom det område som när vattnet släpps på kommer att förvandlas till sjöbotten. I detta hus är Lasse Helin född, denna karga udde utmed älven representerar för honom världen, här har han upplevt äktenskapets lycka med Maria, som kom till honom, syndaren, från laestadianerna. Helin vägrar i det längsta att överge sitt hem. Han står i ett kärleksförhållande även till den natur som är hans hemtrakt, och han är en man som kan sätta hårt mot hårt, i synnerhet när han styrkt sig med några klunkar hembränt. Beväpnad med ett gevär öppnar han krig mot dem som velat beröva honom hans hem.