Författaren Gustaf Hellström var verksam som journalist under hela sitt yrkesaktiva liv. Som utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter rapporterade han hem från London, Paris och New York, och han sågs rentav som en världsreporter. Skildringarna från första världskrigets Paris tillhör svensk journalisthistoria, liksom de beundransvärt klarsynta artiklarna från Tyskland i maj 1933 – han såg vad som komma skulle!
   Det är en omfattande journalistisk gärning som Hellström lämnat efter sig. Bedömningen av den har skiftat genom åren, men tiden har hunnit ikapp honom och idag känns hans skrivsätt ofta förbluffande modernt. I föreliggande bok låter Gustaf Hellström-sällskapet journalistkollegor och forskare belysa hans insats och värdet av denna. I en serie professionella och personliga bedömningar skrivna av Jolo, Per Rydén, Sverker Oredsson, Lena Svanberg, Rolf Gustafsson, Staffan Söderberg, Jane Mattisson, Lennart Leopold och Lars Linder presenteras bredden, mångsidigheten och styrkan i Hellströms journalistik – Sveriges pressombudsman Ola Sigvardsson låter honom till och med utmana en nutida kollega, i en lekfull match om åtta ronder! Boken inleds och avslutas av Gustaf Hellström själv som bl.a. berättar om hur han hamnade i journalistiken.
   En spännande fråga, som återkommer i flera av artiklarna, är hur Hellströms skönlitterära författarskap påverkade hans journalistik, alltså hur det kreativa samspelet såg ut mellan författaren och journalisten. Och vad skall vi kalla resultatet? Kulturjournalistik? Litterär journalistik? Här finns en intressant infallsvinkel med stor relevans för vår tids diskussion kring media och journalistroll.
   Gustaf Hellström-sällskapet presenterar härmed sin tredje volym texter av och kring Hellströms journalistik. De två första behandlade Hitlers nya Tyskland och Paris under första världskriget. Sällskapet avser att fortsätta skriftserien med Hellströmtexter från London 1907–10, med dess arbetardemonstrationer och suffragetter, från Stalins Sovjetvälde 1937 och från USA under Woodrow Wilson åren 1918–20.