Asfalt är en realistisk skildring av Ivar Lo-Johanssons ungdoms- och vandringsår. Boken omfattar tiden från 1918 till omkring 1930. Den väg han beskriver är hans egen, med den tidens stockholmsarbetare och intellektuella, socialdemokratiska ungdomsklubbister och trashöljda stadsoriginal. Därpå följer det fem år långa vagabonderandet utomlands, till att börja med till Medelhavsländerna Frankrike, Italien och Spanien och sist England och Ungern.

Boktiteln står för föreställningen om Staden, först Stockholm som längtans mål, vidare en handfull städer i Europa som Berlin, Paris och London. Bilden av Ur, jordens äldsta kända stad, växer till visionen om Urbs, världsstaden. Titeln står också för drömmen om Den nya människan.

Asfalt är en memoarbok och en tidsmålning som bakgrund för ett självutlämnande jagporträtt, och den slutar med en kärlekshistoria, berättelsen om Måna, som markerar avslutningen av ett skede i författarens liv.