Välkommen till helvetet är en sann berättelse.
En berättelse om en älskad pojke,
en intelligent, charmig, smart och, i omgivningens ögon, trevlig kille.
Älskad och omhuldad som barn.
Stöttad och uppmuntrad i det mesta han företog sig.
Duktig i skolan, lätt för att lära och
mycket duktig inom flera olika idrotter.
Så småningom väljer han att satsa på bordtennis
där han med tiden blir rankad trea i Sverige bland juniorerna.
Han hade alltså alla möjligheter att lyckas i livet.
Ändå blev det så fel.
I boken beskriver Alexander Ritchey vägen från den absoluta toppen,
i ett allt snabbare tempo, ner till den avgrundsdjupa botten, till helvetet.
Öppet, ärligt och utan förskönande omskrivningar
berättar han hur han med charm,
vältalighet och via mer eller mindre svävande förklaringar
lyckas lura och bedra inte bara
lärare, tjänstemän och andra icke närstående.
Utan även dem han älskar. Familj, kompisar och nära vänner.
Ändå har han en sorts hederskodex som hindrar honom från att
utsätta nära och kära för alltför stora problem.
Men alltför många har ändå anledning att känna
besvikelse och ilska över vad han utsatt dem för.
Alexander Ritcheys egen förklaring till att det kunnat bli som det blev är:
Jag hann inte få med mig alla bitar hemifrån
för att klara ett ansvarsfullt liv som vuxen...
Ord som ödmjukhet, respekt, gemenskap, kärlek och sorg är
just bara ord för mig, ord som jag själv fått tolka och sätta känslor på.
Alexander Ritchey skriver bra. Texten flyter och läsaren fångas av
berättelsen och blir nyfiken på hur det går.
Läs den du också.