Efter sin blodiga militärkupp i Chile 1973 införde general Pinochet en nyliberal ekonomisk politik. Repressionen, brotten mot de mänskliga rättigheterna och förföljelserna av oliktänkande och oppositionella fortsatte. I praktiken införde man en polisstat där de fria marknadskrafterna släpptes helt lösa, garanterade av soldaternas bajonetter. Ett demokratiskt samhälle skulle aldrig ha infört ett ultraliberalt ekonomiskt system som så uppenbart försämrade levnadsvillkoren för de breda folkgrupperna.
Detta är berättelsen om hur de allra fattigaste drabbas hårdast mitt i den värsta diktaturen. Arbetslösheten når nya rekordnivåer, priserna stiger, reallönerna holkas ur och inkomstskillnaderna och ojämlikheten ökar kraftigt. Sjuk- och hälsovården försämras, bostadsbristen stiger och lärare avskedas. Plånboken bestämmer vilken vård chilenarna kan få – inte behovet. Man förlorar de gemensamma värderingarna i samhället och könsrollerna ändras.
Nöden bara växer i kåkstäderna runt Santiago och i kolgruvedistriktet i söder. Samtidigt kämpar de allra fattigaste för sin överlevnad och sin värdighet och vill inte släppa hoppet om en bättre framtid.