Till den kristliga adeln av tysk nation (1520), som Luther inleder med orden: "tystnadens tid är förbi, och tiden att tala är kommen", och vari han uppmanar folket att "vakna upp, och frukta Gud mer än människor", skrevs inför riksdagen i Worms, där Luther skulle stå anklagad. Texten är utförligt kommenterad av översättaren och sätter därmed in reformationen i sitt historiska sammanhang. Den handlar om uppdelningen mellan kyrka och stat och om hur den romerska kyrkan grovt missbrukade religionen för världslig makt, pengar och rättfärdigandet av ett syndigt leverne. Det är "några blad av världshistoriskt innehåll", som på en gång förbereder och förutsäger kommande utveckling. "Varje rad i denna geniala skrift bär vittnesbörd om, hur djupt genomtänkt, hur allvarligt och ärligt menad reformationens sak var. På ett gripande, hänfört språk väcker han den tyska nationen ur dess slummer och uppskakar den till eftertanke och självmedvetande. Med beundransvärt skarpsinne förstår Luther att blotta påvedömets brister." (Karl Pannier)