“Hon kom uppifrån Boulevard St-Michel, en spenslig flicka med rufsigt brunt hår, vid och kort kjol i blå-grön-randigt, stelt tyg och sådan där kort jacka, som så många flickor hade den våren i Paris. Hon gick en smula knyckigt och hon tittade rakt fram med barnsligt allvar över det smala, bleka ansiktet …“

Detta var Liv. Olle Villner mötte henne en vårdag i Paris, dit han rest för att intervjua general de Gaulle. Hon gjorde ett starkare intryck på honom än någon annan kvinna gjort, och ett meddelande han kort efteråt fick engagerade honom starkt i jakten på en mördare. 

Med Liv är död debuterar pseudonymen Olle Villner bland de “fullvuxna” deckarförfattarna. Men många känner honom redan från en rad spännande thrillers i pocket-format. För att inte tala om alla som läst annat han skrivit under sitt rätta namn — pseudonymen döljer nämligen en känd journalist, som hanterar reportageblocket med samma entusiasm vare sig det rör allvarliga industrireportage, socialreportage med medkänsla och värme eller fängslande resereportage från någon av världens kokpunkter. 

Liv är död skrev han under några vårmånader i Quartier Latin i Paris — miljön i boken är i hög grad autentisk. För övrigt är Liv är död en ganska ovanlig deckare med mängder av charm och parisiskt lättsinne vid sidan av den rappt spunna intrigen.