Först kom En spricka i kristallen, sedan Stäpplöperskan, båda lika hyllade. Nu kommer den tredje fristående delen om Suss liv, en kvinna som fortfarande är lika sammansatt, lika stark och sårbar som i de båda första böckerna men som har lärt sig att hon kan resa sig och sätta hårt mot hårt när det gäller.

Det finns de som tror att de kan lura vem som helst. På grund av den starka övertygelsen lyckas de också ofta, och de intalar sig att om människor låter sig förledas och förföras är de inte värda något bättre. De slår blå dunster i folks ögon, de ljuger, bedrar och stjäl från dem som de säger sig älska.
Men så kommer någon i deras väg som de inte har räknat med, någon som är starkare än de tror, någon som vänder på rollerna.

Huvudpersonen Suss har levt som singel sedan hennes äktenskap med Marcus slutade i skilsmässa och nu saknar hon en man. En nära förtrogen att älska, samtala och dela allt med istället för de lösa förbindelser som krogsvängarna erbjuder och som börjat äckla henne mer och mer.

Att gå hem om morgonen från en främlings rum, bakfull, använd och ännu mer ensam. Hon söker en mjuk famn och en vän för livet, vilka djävla pretentioner.

Suss lever tillsammans med sina halvvuxna barn och sina hundar i sitt hem i Vasastan i Stockholm och hon tillbringar även långa perioder i Grekland. Hon umgås med sina nära väninnor, relationen till systrarna är fortfarande sval efter mammans död, men hon har god kontakt med sin pappa, den folkkäre industrimagnaten som vägrar erkänna att han
blivit gammal.

Så dyker Patrik upp i hennes liv. Han är svaret på allt hon önskat sig. Han är etablerad poet, fri, attraktiv, han förstår att uppskatta hennes texter, han är självsäker och han vill ingenting hellre än att ha just henne. Väldigt snart blir han mittpunkten i hennes liv och de tillbringar all sin tid tillsammans. De älskar, skrattar, reser, skriver, läser varandras texter, diskuterar och njuter av livet. Tills en dag då allt ställs på ända.