Jag önskar inte längre det jag brukade önska.

Så skriver Marina Benjamin i sin lågmälda men intensiva genomlysning av vad det innebär att bli femtio i en kultur som hyllar ungdomen och uppmanar kvinnor att dölja och förneka åldrandet.

För hennes del gick det väldigt fort. Vid 49 års ålder genomgick hon en livmoderoperation, vilket bokstavligen kastade henne in i klimakteriet. Håret blev torrt, hyn grå, hon vandrade sömnlös på nätterna.

Det här är en bok för alla som vill spy på självhjälpsböcker med käcka tillrop om att livet börjar vid femtio. Den ser på åldrandet med klarsyn och inte utan sorg, men med en stark vilja att utforska alla aspekter av det. Vad händer med förhållandet till en ännu äldre mor? Vad händer när en dotter börjar bli vuxen? Bland vännerna, som blir ännu viktigare, utspelar sig en tragedi. En av dem drabbas av en aggressiv cancer och går bort, dryga femtio år fyllda. Jämfört med henne har författaren ändå en framtid, vilket drabbar henne med starka känslor av skuld.

Mellantid är indelad i kapitel med rubriker som Hud, Ryggrad, Muskler och Inälvor, men det är en bok som når så mycket längre än att beskriva det kroppsliga åldrandet. Det är en bok om livet. Om den del vi helst inte pratar om.

Marina Benjamin är brittisk författare och journalist. Hon har arbetat som kulturjournalist på tidskriften New Statesman och tidningen Evening Standard, och har givit ut fyra böcker, bland annat Last Days in Babylon, en berättelse i romanform om hennes mormor som föddes i Bagdad.

Översättare: Emeli André.