Det är juli år 1993. Uppe på åsen ropar göken ut sommarens sista rop och en järnspade klingar till i åsens finska moränjord. Plåtväggarna i lagerhallen och sommarnattens blå skymning skänker mannen som arbetar skydd. Det är bråttom. Räcker djupet till? Spaden slår mot marken igen och igen. En svettpärla rinner från tinningen ner på halsen och blöter skjortkragen. Den tunga andhämtningen ekar i grävarens egna öron. I marken öppnar sig en mörk långsträckt halv meter djup grop. Ser någon? Grävaren tittar omkring sig och lyssnar en stund. Endast ett par ögon följer med arbetet, men deras blick är livlös. En grav. Snabbt täcka över den med sand. Spadmannen jämnar ut sanden ovanpå graven och döljer det mest fasansfulla brottet i jordens innanmäte. Aino Mattila har försvunnit.


I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.