Jag föddes 1947 i Småland. När minnets ljus når fram är jag redan diagnosticerad som lite egen. Men jag är tyst och snäll. Kanske är jag i fotomörkrummet eller kemilabbet i källaren. Eller jag leker Förenta Staternas geografi i skogen ovanför prästgården. Om jag inte var med bäste lekkamraten på närmaste bondgård.

Min utbildning stakades ut i beprövade spår. Skolmat förekom aldrig, däremot lektorer som ofta var disputerade.
När jag var femton flyttade vi från lärarbostad på landet till stor våning i stan.
Jag var student med toppbetyg, men sen kunde man undra. Jag började med teoretisk fysik, men det tog inte riktigt skruv. Jag gjorde avbrott ett år  som heltidsanställd redaktör för kårtidningen Ergo, ganska mitt i 1968 kalabaliken. Jag gled alltmer över till samhällsvetenskap och det blev så mycket i tentamensboken så den kunde ha räckt till två fil kand. I backspegeln faktiskt en mycket bra profil för det jag kom att syssla med.
Jag är precis jämnårig med datateknikens stora, globala omvälvning av samhället.
I tio år sysslade jag med statistik, prognoser och framtidsstudier för energiförsörjningens utveckling. Det vi gjorde var bland annat grundläggande material inför kärnkraftsomröstningen. 1985-2005 var jag datakonsult, inriktad på persondator och databasutveckling. Pappa var alltid i framkant, har en av mina söner sagt, Tack, nåja, vi var många på vågen!  2006-2012 anställdes jag på SCB för att utveckla webbprogram som visade klimatpolitiskt intressanta sammanställningar och simuleringar.
När Internet kom kunde man göra det som senare kom att heta blogga. Datateknik, som länge betraktades som nördigt och integritetsfarligt, blev något för alla.
Det är just då som texterna i den här boken sätts ut på webben. Man kan så ta en sista titt på ett Nu på väg in i glömskans ugn för att bli Historia.