På våren 1991 var tidningarna fulla av artiklar om ett antal rån som förövats mot banker i Helsingfors. Medierna spekulerade en tid över möjligheten att det var den italienska maffian som låg bakom rånen. Polisens spaningar ledde till en viss person, låt oss kalla honom Bruna Rose, och han efterlystes i ord och bild. Mannen greps slutligen tack vare en uppmärksam vaktmästare i Uleåborg. Därefter kunde en på många sätt märklig historia rullas upp -- och det var inte enbart en lustig lek, även om huvudmannen uttryckte sig på det sättet.
I de första förhören efter gripande förklarade mannen:
-- Jag vill inte komma med några uttalanden just nu. Det här har bara varit en lustig lek. Om jag omedelbart skulle lämna ifrån mig allt jag känner till, så skulle det inte vara lustigt för någon ...

Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.

I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.