I åratal förberedde sig polisen att förhindra våldsanslag mot vinterspelen i Lillehammar. Om det värsta ändå skulle inträffa, hade man byggt upp kompetens och resurser att bemästra alla tänkbara och otänkbara situationer som kunde uppstå.
I månader och år tränade myndigheten efter verklighetstrogna scenarier, för att nöta in rutiner och trimma den polisstyrka som skulle svara för säkerheten och alla andra polisuppgifter under OS. Detta förutsatte en stark och väloljad ledningsapparat. Veckorna före OS var mötesverksamheten i högkvarteret speciellt hektisk. Nästan varje dag stormade nyckelmanskap in på högkvarteret och kom ut igen, informerade om mycket av det som kunde inträffa i OS-regionen.
Allt var tillrättalagt för att hindra våldshandlingar från galna människor liksom terroranslag mot prominenta personer och idrottsstjärnor. Polisen stod väl rustad på öppningsdagen den 12 februari 1994.

Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.

I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.