Jamaica Kincaid är den hyllade karibisk-amerikanska författaren som av Svenska Dagbladets kritiker röstades fram som alternativ nobelpristagare 2018. Nu finns hennes roman <em>Lucy</em> äntligen som ljudbok, inläst av den Guldbaggenominerade skådespelaren Evin Ahmad. Romanen var bokcirkelbok i Lundströms bokradio hösten 2018.<br/><br/>

<em>Lucy</em>, som är en av Kincaids mest lästa romaner, är ett starkt och originellt porträtt av en ung kvinna som kommer från en liten karibisk ö till USA för att arbeta som barnflicka. Vid sin ankomst överväldigas hon av kulturkrockarna: av att åka hiss för första gången, att kunna förvara mat i kylskåp, av att uppleva en sol som inte värmer. <br/><br/>

Lucy har lämnat en plats som av de rika amerikanerna betraktas som paradiset, men som hon själv aldrig vill återvända till. Och hon har lämnat en mor som hon älskat så mycket, men vars brev hon nu lämnar oöppnade på sitt rum. <br/><br/>

Hennes betraktelser av människorna hon har runtom sig och deras priviligierade vardag är lika träffsäkra som de är syrliga, för Lucy blir snart medveten om vilken plats människor som ser ut som henne har i det samhälle hon kommit till.<br/><br/>

Jamaica Kincaid föddes 1949 på den karibiska ön Antigua som Elaine Potter Richardson, men bytte namn när hon började skriva. I dag lever hon i USA, där hon vid sidan av sitt författande arbetar som professor på Harvard. Hon debuterade på 1980-talet och blev omgående en betydande röst i det som kallades den postkoloniala litteraturen, som behandlar erfarenheten av att växa upp på en plats som styrs av ett land långt borta och förnekas sin egen kultur. <br/><br/>

Pressröster:<br/><br/>
»Jag tycker att man märker efter två sidor att det här är en Nobelprisförfattare, det är den typen av kvalitet. Det är som att läsa Camus eller Coetzee, det är den typen av tyngd. Det är helt fantastiskt bra. /…/ För mig var det här första gången på väldigt länge som jag återupptäckte hur underbart det är att läsa en riktig roman, en riktig skönlitterär text som är skriven av en mästerlig författare.«<br/>
Björn Wiman, DN i Lundströms bokradios bokcirkel<br/><br/>

»På 158 sidor gestaltar Jamaica Kincaid stora frågor som kolonialism, klass och kön. Och hon gör det storartat. Man kan öppna boken var som helst och hitta formuleringar väl värda att brodera på örngottet.«<br/>
Elisabeth Skog i Hallandsposten <br/><br/>

»Det är något så koncentrerat från författarens sida, ett sådant komplicerat, vackert, ibland sorgligt porträtt som vecklar upp sig på romanens få sidor och sedan bygger bo i en långt efter berättelsens slut. Som får en att flytta in i historiens melankoliska lunk och många dagar efteråt får mig att tänka på Lucy, hur det gick för henne, vad hon tänker på just nu, om hon är fri. Som om hon vore en verklig, gammal vän.«<br/>
Valerie Kyeyune Backström i Expressen<br/><br/>

»Hennes böcker är förhållandevis korta, 150-200 sidor sådär, men rymmer ofantligt. Här finns inte ett överflödigt ord; texten är hårt packad och renons på lull. Ändå finns där, samtidigt, ett skimrande poetiskt flöde, en mjukhet i vilken det krassa, raka är inbäddat. Kincaid är helt enkelt en stilist av benådad dignitet, och Lucy utgör sannerligen inget undantag från den regeln.«<br/>
Therese Eriksson i Svenska Dagbladet<br/><br/>

»Hos Kincaid är det undersköna så tätt sammanslingrat med det rasande att det är som att texten mellan raderna väser: Jag upprörs över hur orättvis världen är eftersom jag känner till hur vacker den kan vara.<br/>
Hon är alldeles storslaget bra.«<br/>
Kristofer Folkhammar i Aftonbladet<br/><br/>