En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt getto att välja ut en familjemedlem till deportation. Väljer man inte ut en, måste alla gå.

I Den sista vägen tvingar ett grymt ultimatum människan att begrunda en av existensens svåraste frågor: Vems liv är värt mest?

Alla blev som förlamade. Ingen blev förvånad. Vad som helst kunde förväntas av tyskarna. De tittade på varandra, vem av dem skulle gå, gå dit, varifrån man aldrig återvände? Var och en genomfors av en plötslig känsla av främlingskap. Den ene såg redan den andre som offer. Den ene såg redan sin rival i den andre.

Och vem skulle man välja ut, och vem skulle välja? Med vilket mått skulle man mäta, med vilken våg skulle man väga för att kunna bestämma vem som skulle behöva dö redan nu, och vem som förtjänade att fortsätta leva ännu ett tag?