"Ryck upp dig, det är väl bara att bita ihop"

De klämkäcka kommentarerna haglade över henne och det enda hon lyckades åstadkomma var tårar och besvikelser.

Malin som under hela sitt liv alltid har försökt vara till lags, ställa upp och finnas till hands, blir plötsligt tvungen att sätta sig själv först. För sin egen överlevnads skull tvingas hon kapa alla band och börja om från noll. Hon har fått en ny följeslagare i sitt liv: utmattningsdepression.

Att gå från att vara en människa med total kontroll och tusen bollar i luften, till att bli sängliggande är en upplevelse som det tar flera månader att acceptera. Att slåss med de inre dialogerna och värdelöshetskänslorna samtidigt som man konfronteras med omgivningens okunskap och ofta hårda ord, skapar sår och förtvivlan.

Under de fem år som det tog för Malin att komma tillbaka till livet skrev hon dagbok. Många dalgångar men också några få ljussken kantade hennes väg upp mot livsglödens era. Sakta väcktes hoppet om nya möjligheter och en ny värdegrund tog form.