I slutet av 1800-talet vandrar en bonde runt i den norska vildmarken på jakt efter en passande plats att slå sig ned och dyrka jorden. Isak heter mannen, och till slut hittar han en bra plats. De kommande åren förflyter med oändligt hårt arbete; skogshuggning, odling på den rensade jordlotten och byggande av en primitiv stuga. Ett par år senare flyttar en kvinna, Inger, in hos Isak. Hennes ansikte är vanställt av harmynthet, men hon är stark, flitig och fertil och familjen växer.

Markens gröda (1917) är en bonderoman, som utspelar sig i ett litet isolerat samhälle som lever i nära samklang med naturen och långt ifrån stadens civilisation. I en episk berättelse följer vi utvecklingen över två generationer, där Isak tillsammans med Inger och sönerna långsamt och strävsamt avancerar till storbonde. Handlingen är gripande, eftersom både nyodlingen och familjen drabbas av flera grymma kriser under resans gång.

Historien berättas enkelt och sakta i samstämmighet med personernas liv och karaktärer. Arbetet och det enkla livet som är i harmoni med och visar respekt för naturen hyllas. Samtidigt skildras dock även, med ett visst mått av fascination, den tekniska utvecklingen, som familjen vidsynt deltar i över de två generationerna.

Hamsun skapade med Markens gröda en stor norsk släktroman, och det var särskilt med hänvisning till denna roman, som Hamsun 1920 tilldelades Nobelpriset. Romanen blev omgående en internationell bestseller och fick enastående recensioner från många av tidens största författare, som framgår av nedanstående citat.

"Underbar, helt fantastisk bok!" – Thomas Mann

"Jag rekommenderar dig att läsa Markens gröda av Knut Hamsun. En särskilt bra bok som jag precis har läst." – Ernest Hemingway i ett brev från Schweiz till F. Scott Fitzgerald i Paris

"Man ska inte undervärdera Eleseus, han kunde mycket väl ha utvecklat sig till att bli huvudpersonen i hela historien, i Hamsuns yngre dagar tror jag faktiskt att det skulle kunna ha hänt." – Franz Kafka i sin dagbok, då han höll på att läsa Markens Gröda

"Denna bok imponerar på mig, som en av de allra bästa romaner jag någonsin har läst. Den är helt igenom vacker; full av visdom och humor och ömhet." – H.G. Wells

"Markens gröda var en världsomfattande sensation . . . och nästan ända från publiceringens början fanns det rykten om att Hamsun skulle mottaga Nobelpriset . . . Singer medgav att han var ‘hypnotiserad’ av honom; Hesse kallade honom för sin favoritförfattare; Hemingway rekommenderade hans romaner för Scott Fitzgerald; Gide jämförde honom med Dostojevskij, men trodde att Hamsun ‘kanske var ännu mer raffinerad.’ Listan med dem som älskade hans luriga, kaotiska röst är lång." – The New Yorker

"Han ligger och vakar över allt, ordnar allt, så ömt bekymrad över det minsta i språket, han följer varje liten bisats med outtröttlig kärlek, leker och pillar med den, lyfter upp den som en myra på en träpinne, ler och gottar sig, sätter ned den och låter den springa vidare! Hans ögon stannar vid en kvist därnere, där ligger nu denna kvist! säger han och stryker den över barken." – Nordahl Grieg

Knut Hamsun, pseudonym för Knut Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.